Idag fyller lilla J åtta veckor.. Det är rätt galet hur snabbt tiden går, men ändå känns det som att det går så långsamt.. Jag har svårt att tro att det är nästan två månader sen jag blev världens gladaste tjej efter en rätt så traumatisk start på dagen, jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat ana vad som skulle hända när jag gick och la mig på kvällen, att det skulle bli så akut och en sån hemsk upplevelse.. Jag vill aldrig vara med om det igen, jag vill aldrig mer bli sövd, uppskuren eller bli så dålig efteråt som jag blev..

 

Jag ska berätta lite mer i detalj vad som faktiskt hände, men eftersom allt gick så fort, (vaknade i min lägenhet strax efter 08:00, ringde förlossningen, satt i taxin dit 08:12, kom in genom dörren där 08:24 och runt 08:46 var jag redan sövd och redo för Akut KS) så minns jag inte så himla mycket, ska få en tid hos nån psykolog (?) och BM samt läkare som tog emot mig på morgonen så ska vi få gå igenom allt som hände!

 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker tillbaka med rädsla över hur illa det kunnat gå!